FRÅGA
"Hej!
Vår son 27 år som har fått diagnosen vanföreställningssyndrom:
Han har fått Zyprexa 10 mg + Abilify 15 mg och har bott hemma nu i 5 år efter sin utbildning.
Han har under denna tid vandrat runt i huset varje dag hela tiden med musik i öronen till sent på kvällen ( har haft sysselsättning ca 3 tim / dag på en plantskola.Han fick förra året sänkt till 7,5 mg Zyprexa och 10 mg Abilify
Han har tagit 5 mg Abilify och 5 Zyprexa i 3 mån sedan började han slarva med Zyprexan.Han började då knäppa med fingrarna då han trampade runt.
Är det en utsättningsbiverkan?
Han vaknade tidigt och fick tillbaka konstiga funderingar.
Zyprexan har höjts igen till 10 mg och Abilify till 10 mg.
Han sover knappt nu.
Kan han ta både sömntablett och oxsascand?
Han är rädd för beroende…
Vi orkar ej med att se vår son så här längre
Vad kan han få för hjälp?
Måste han ta medicin hela livet nu efter återfallet?
Psykoterapi? Annan medicin?
Bör vi be om en second opinion?
Han tittar ej på Tv står helst och äter stänger av hjärnan med musik. Spelar piano och gitarr sent på kvällen.
Är det rätt att han ska bo hemma fler år?
Är det rimligt att han ska gå runt så här resten av sitt liv?
(har läst att det är särskilt viktigt vid biverkningar att undersöka serumkoncentration av läkemedlet.
Har han rätt att få komma på behandlingshem en tid?
Vänligen
En trött och förtvivlad mamma"
________________________________________________
SVAR:
Tack för frågan.
Jag tycker att er son är undermedicinerad, dvs han har för lite medicin, i detta fall antipsykotiska, både zyprexa och Abilify.
Man ska satsa i första hand på enbart en sorts antipsykotiska och lite högre doser i tre månader sedan försöka minska till lägsta effektiva dosen.
Han kan få även sömnmedicin tillsammans med antipsykotiska. Det är riktigt att det inte är lämpligt med beroedneframkallande meciciner. Men det finns icke beroendeframkallande sömnmediciner som han kan få.
Att han lyssnar/spelar musik, det kan väl vara att han på det viset ”dämpar rösterna, ångesten, oron”.
Mitt råd är att ni träffar en psykiater och berättar ovan.
Jag tycker inte att det inte är läge än för en secundopinion.
Frågan är om det är lämpligt att han bor med er är svårt att säga i dagsläget. Men kanske efter medicinändring/dosjustering 3 månader framåt skulle vara bra att ni har koll på honom, dvs han är hos er.
Angående hur länge han ska äta medicinerna, det är också svårt. Men med tanke på vanföreställningssyndrom som han tydligen har, detta kan ta flera år innan det klingar av symtomen. Risken för förvärring är stor utan medicinering.
Med vänlig hälsning
DrDjowan
Djo-One psykjouren